Ignatius av Loyola 1491-1556

Man måste öva sig för att kunna vandra mot Gud, sade mystikern Ignatius av Loyola, Jesuitordens grundare. Han var en stor andlig och psykologisk begåvning. Han ansåg att alla människor kan tala med Gud. Man kan vara dum eller klok, rik eller fattig, bonde eller kung, menade han.

Alla kan hitta en väg till Gud. Men man behöver hjälp på vägen annars blir man förvirrad och gudsmötet blir också förvirrat. Man behöver en samtalspartner som bollplank. Med andra ord man behöver en andlig följeslagare. När det gäller ignatius andliga övingar skall samtalspartnern vara en utbildad följeslagare som anpassar övningarna efter personen.

Ignatius skrev en bok med anvisningar till andliga vägledare. Den heter ”Andliga
övningar”. Den är rätt oläsbar om man inte gör det under en kurs. Det är ingen läsning jag rekommenderar. Boken består av ett antal meditationsförslag. De är ordnade på ett sådant sätt att de driver fram en psykisk och andlig utveckling. De flesta meditationerna är meditationer över Bibeltexter.

Der finns två meditationstraditioner i kyrkan. Den ena är det tysta bönen då man försöker att göra sitt sinne fritt från tankar och känslor så att man kan möta Gud i den tysta inre tomheten. Det är en svår och ofta frustande väg.

Den andra traditionen är meditationer över en bibeltext. Den kallas också "lectio divina", gudomlig läsning och praktiserades i klostren. Ignatius utvecklade och förfinade den.

Numera finns det olika former av andlig vägledning. Den andliga vägledaren kallas
gärna för andlig följeslagare. Detta därför att ingen människa vet vad Gud gör i en annan människas liv. Det vet bara den människan själv. Den andliga följeslagaren följer med i konfidentens berättelsen och hjälper henne eller honom vidare.

Ignatius andliga övningar bygger på ett speciellt sätt att meditera över en Bibeltext. Det innebär att man läser texten, gör sig en bild av den, kliver in i bilden och låter den utveckla sig utan att försöka styra. Man berättar den för sin andliga följeslagare som väljer en ny text i anslutning till det man berättat om sin meditation. Så hjälper den andliga följeslagaren den som mediterar att dyka djupare in i sig själv, i djupet av själen där man kan möta Gud.

De klassiska andliga övningarna så som de bedrev i jesuitklostren omfattar 30 dagar av tystnad. Man talar bara med sin andliga följeslagare. Texterna är i huvudsak valda av Ignatius. De kommer i en följd som leder till en allt djupare andlig uitveckling. Men det finns många andra former av ignatianska meditationer. Man kan göra en i veckan, man kan gå på kortare retreater. Man kan skapa en grupp. Viktigt är att man har en personlig andlig fäljeslagare.

De ignatianska meditationerna har blivit väldigt populära, mycket beroende på att jesuiterna erbjudit dem till folk från olika trossamfund och samtidigt skapat utbildningar som vänder sig till alla samfund och särskilt till lekfolk. Kurserna omfattar psykologi och samtalsteknik, att skilja mellan fantasi och verklighet när det gäller andliga erfarenheter och att skilja mellan skuldkänslor och sann skuld. Det är seminarier i bibeltolkning och egna andlig övningar. Naturligtvis lär man sig och att leda själva retreaten med en handledare. 

I Sverige erbjuder man veckoslutsretreater och 6- eller 8-dagars retreater. På Berget i Rättvik har man erbjudit en 30-dagarsretreat. Om man kan engelska tillräckligt bra kan man söka sig till någon av de många retreater som erbjuds bland annat i England, Wales och Irland.

IGNATIUS AV LOYOLA OCH MARTIN LUTHER

Ignatius var katolik. Man kan fråga sig hur det går ihop med den som tillhör en protestantisk kyrka. Ignatius var mystiker och i mystiken finns inga fasta dogmer. Ignatus levde under samma tid som Martin Luther. Han var mycket skeptisk till Luthers läror. Man tänker sällan på att Luther också var en stor mystiker. Det var genom mystiken han började söka sanningen om den kristna tron och kom på att den var väldigt ytlig och att själva kyrkan var korrupt vid den tiden. Luther ville aldrig strid. Det var påvarna som var fientligt inställda till honom. Luther skrev inte mycket om mystik. Han ansåg att var och en kunde få upplysning genom bibelns texter. Därför översatte han Bibeln till tyska. Han ansåg att lekfolket skulle läsa den enskilt och i kyrkan. Han underströk att man kan tolka Bibeln fel och uppmuntrade folk att läsa tillsammans och be över texten. På sätt och vis motsvarar Luthers syn på det andliga livet Ignatius syn, genom Bibelns texter möter vi Guds sanning. Ignatius och Luther var från olika samhällsklass och levde i olika kulturer. Kanske det ledde det till att de förhöll sig olika till kyrkans situation som den var då. Ignatius var kritisk mot kyrkan precis som Luther men han trodde på bönens kraft. Luther var intellektuell och lärare vid universitetet i Wittenberg. Han trodde inte det hjälpte med bara bön. Ignatius var misstänksam mot alla protestanter som fanns på den tiden. Luther var bara kritisk mot vissa fenomen i den dåvarande katolska kyrkan, framförallt avlathandeln och på helgondyrkan. Luthers och Ignatius syn på synden skiljer sig inte åt så mycket. Båda ansåg att vi inte kan låta bli att synda av oss själva. Vi behöver Guds hjälp.

HUR MAN GÖR EN IGNATIANSK MEDITATION

Den andliga vägledaren eller följeslagaren föreslår ett antal texter som man kan meditera över tills man ses nästa
gång. Man läser texten, funderar över den. Gör sig en inre bild av den. Man går in i bilden som en av personerna eller som sig själv. Man känner på luften och dofterna, man känner med huden, man känner på luften, vinden, regnet, solen. Man lyssnar till ljuden. Man låter bilden utveckla sig som en filmstrip. Man glömmer texten och bara följer med dit Anden leder en. Ofta följer inte filmstripen Bibelns berättelse alls. Den visar vad som hindrar en att komma närmare Gud.

Man ramar in meditationen med en inledningsbön och avslutar med att försöka samtala med Gud eller Jesus. Det
händer att man får en verklig dialog.

Den som gör de andliga övningarna behöver inga förkunskaper. Man behöver aldrig ha
läst Bibeln eller mediterat förut. Man kan göra några dagars andliga övningar i
ett retreathus. Man kan göra dem under fyra 8-dagarsretreater eller hemma under
ett år. Man kan vara en grupp som tillsammans gör de andliga övningarna och
möts varannan vecka, helst med en andlig följeslagare.

Ignatius var en stor psykolog. De andliga övningarna liknar den psykoterapiform som
kallas symboldrama. Då föreställer man sig en blomma, en äng, ett hus eller
liknande. I de andliga övningarna föreställer man sig en bibeltext. De andliga
övningarna leder till en psykisk och andlig utveckling.

Ignatius syn på människans psyke liknar väldigt mycket Siegmund Freuds syn. Vi har ett medvetet känsloliv och ett omedvetet. I det omedvetna finns olika drifter (Freud) eller oordnade böjelser (Ignatius). I det omedvetna uppstår skuldkänslor som inte har med verkligheten att göra, patologiska skuldkänslor (Freud) eller skrupler (Ignatius). Man måste få kontroll över sina drifter eller oordnade böjelser menade båda. Freuds syfte var självkännedom som kanske inte leder till psykisk hälsa men att man blir sig själv. Ignatius syfte var att hjälpa människan komma i kontakt med Gud genom sitt innersta väsen, sitt sjäv.