Tankar | Eva Basch-Kåhre

Tankar

 

 

TANKAR OM GUD

Vi kan bara uppfatta Gud genom vårt psyke. Vi kan bara erfara Guds närvaro genom vår känslor, aldrig genom våra sinnen. När Gud berör oss måste vårt psyke skapa en bild av den verklighet vi inte kan fatta med våra sinnen men väl genom vårt känsloliv. Inte konstigt att det finns det så många olika föreställningar om Gud.

Det finns bara en Gud. Men olika religioner har olika gudsbilder. Jag tror att alla religioner bygger på vissa personers andliga erfarenheter.

Vi kristna tror på Jesus Kristus som var Gud på jorden, hur man nu skall förstå det. Därigenom är kristendomen speciell. Hur man kan förklara att Jesus var Gud på jorden vet jag inte men jag tror på lärjungarnas utsaga. De måste ha känt hans gudomlighet. Kristendomen som är den största religionen på jorden har gått igenom hemska perioder då det Jesus lärde om kärlek och förlåtelse helt hade försvunnit. Däremellan har godhet och människovärde varit ledstjärnan. Så är det också nu.

Varför är det så svårt att tro? Varför talar inte Gud till mig? Det frågar många. Mitt svar är att Gud talar till oss i djupet av vårt psyke, bortom tankar och språk. En stor del av vårt psyke är omedvetet. Det omedvetna innehåller minnen av upplevelser som varit traumatiska, det vill säga de har överväldigat psyket. De flesta minnen kommer från tidig barndom eftersom små barns psyke är omoget och inte klarar av påfrestningar. För att inte gå sönder förpassar barnets psyke den traumatiska upplevelsen till det omedvetna. Även vuxna kan utsättas för trauma som överväldigar deras psyke. Ibland kan en händelse som inte tycks vara särskilt märkvärdig framkalla en känslostorm hus en vuxen person. Det beror på att minnen med samma känslokvalitet lagras tillsammans. Händer det något i vuxenlivet vars känslokvalitet påminner om ett barndomstrauma dras det minnet mot medvetandet och känslorna blir starka.

Samma sak kan hända när man mediterar. Det beror på att Gud talar till oss i djupet av vårt psyke. Där verkar vi ha en kontaktyta med Gud. Dit måste vi komma med vårt medvetande, genom alla traumatiska minnen. Därför är det så vanligt när man mediterar att det kommer upp smärtsamma minnen från det förgångna. Ofta försöker vi schasa bort dem. Det brukar inte gå så bra. De bara lägger sig i vägen igen. Om man i stället bejakar minnet och ber Gud om hjälp får men det. Guds kan ge insikt i gamla trauma som man förut inte klarade av men nu klarar det. Att gå genom ett gammalt traumatiskt minne är smärtsamt. Med Guds hjälp kan man det. I kraft av hans kärlek kan man förstå det, hantera det och försonas med det. Ibland klarar man det inte. Då händer det att Gud drar oss igenom det medan vi blundar. Ibland löser han  upp minnet så att det försvinner.

Ibland ter sig meditationen som en psykoterapi. Det är viktigt att komma ihåg att man inte kan söka Gud för psykoterapins skull. Meditation är till för att man skall nå kontaktytan med Gud. Som bieffekt kan somliga få insikt i sina psykiska problem. Andra får bara hjälp att ta sig fram.

I meditationen visar oss Gud sanningen om vårt liv, det goda som hänt oss och det onda, det goda vi gjort och det onda. Han förlåter oss alltid och han bjuder in oss att tjäna honom. Han ger oss en överväldigande kärlek och hjälper oss att älska och förlåta.

Det är viktigt att våga tala till Gud. Man kan göra det i vardagen och berätta för Gud hur man känner eller vilka problem man har. I bön och meditation gör man likadant. Svaret kommer som nya tankar, en känsla av klarhet och kärlek. Ibland blir vi översvämmade av kärleken, en sötma, en lycka som inte går att beskriva. Efter ett sådant gudsmöte går man och längtar efter ett nytt. Det händer inte så ofta och man tror att man har förtörnat Gud. Det har man inte. Bara Gud vet varför han så sällan ger oss denna lycka. Om man inte jagar upp sig kan man märka att Gud är med en ”alla dagar intill tidens slut”.

November 2013, Eva Basch Kåhre